Ingen guldring på fingret längre
Jag har tagit av mig ringen. Det har jag iofs gjort förr av andra anledningar, men den här gången är det med anledning av att jag tror det här är slutet. Jag känner det. Jag märker hur mina tankar upptas av att drömma mig bort till hur det skulle vara att bo själv. Hur jag kommer hem från jobbet, hur jag lagar mat själv, hur jag går till gymet och hur jag sitter framför dator/tv själv om kvällarna. Jag kan inte tänka på annat.
Vi måste prata snart.
posted by Linda @ 19:17
3 Comments:
Oj, vad jag känner igen mig! Funderade om samma saker för runt årsskiftet och sitter nu i min egna lägenhet. Tanken var/är att jag skulle prova på detta, växa i mig själv och sedan se om det fanns en möjlighet för fortsättning... Vilket det inte verkar bli, trots att han vill.. Detta var rätt beslut för mig...hoppas du kommer fram till rätt beslut för dig.
*kram*
Ojdå - ja, alltså, det där med ringar bär en enorm kraft. Gud vad jobbigt det kan vara med just ringar. Starkt av dig att ta av dig den! Instämmer med Snitt, you go girl!
Mm, prata är bra! Dock känns det som om du mer eller mindre bestämt dig...? Lycka till hur du än gör men någonting måste nog hända, man ska inte gå runt och må dåligt - MissM -
Skicka en kommentar
<< Home