Att möta kollegan

Någon kanske undrar hur det var att gå till jobbet idag? Hur det var att möta kollegan efter torsdagnattens äventyr? Det var... som vanligt. Vi hejade på varann med varma leenden, precis som vanligt. För det är så jag förhåller mig till kollegan. Med glimten i ögat. Alltid. Så har det varit en lång tid och jag gissar att det kommer vara så en lång tid framöver också. Så egentligen var det precis som vanligt. Men förmodligen var kanske tankarna annorlunda när vi sågs idag. Undrar om han tänkte tillbaka på vad som hände? Jag vet att jag gjorde det iallafall.