Dejt med SD-2 avklarad

Det har känts "sådär" mellan SD-1 och mig i veckan. Vi har inte alls hörts av lika mycket som vi gjorde innan vi träffades. Det kändes inte alls bra att känna sig "nobbad" om jag ska vara riktigt ärlig. I slutet av veckan skickade jag ett sms där jag förklarade att jag "fattar vinken". Blev förvånad och glad när jag fick svaret för jag hade inte alls fattat vinken. Han VILL träffa mig igen men det hade kommit lite privata angelägenheter emellan som han var tvungen att ta hand om först. SEN ska vi träffas! Se där ja! Olivia är på banan!

I väntan på SD-1 har jag pratat massor i telefon med SD-2. Långa samtal har det blivit, till långt in på sena nätterna. Riktigt trevligt. Vi har massor att prata om, alltid. Idag gick vi steget längre och träffades...

Det kändes okej, men inte klick. Men han är ruggigt trevlig. Jag kan tänka mig att träffa honom igen för att riktigt lära känna honom. Nu återstår att se vad han tyckte. Den här biten är ju alltid lika intressant. "Vad tyckte han om mig?" Spännande är det såklart, man vill ju gärna bli omtyckt. Konstigt nog är jag inte alls lika nojjig över mina överflödskilon den här gången. Äh fan! De får väl ta mig som jag är, och vad är några kilon i sammanhanget??

Det känns som att Olivia är med i matchen!