Jag har bestämt mig!

Nu är det sagt. Jag har bestämt mig och äntligen uttalat orden. Vi säljer huset. Men genast kom det en massa "måsten" som måste hinnas med först. De där elementen som är trasiga, måste fixas. Staketet som vi rivit och börjat spika nytt, måste bli klart. Panelen på garaget som vi också rivit, måste sättas upp ny och målas. Bland annat. Och sen borde vi måla lite i några rum för att (vad heter det nu igen, när man stajlar upp huset innan man säljer??) det ska ge en skönare syn för köparens öga. Vi får se vad vi mäktar med. Det blir en jobbig tid. Men vi är inte på något sätt osams. Vi har bara vuxit ifrån varann. Det är så jag ser på saken. Och var ska kissarna bo??

Jag känner inre lugn. Glad på något sätt, för jag vet att det här är rätt. Helst skulle jag vilja ringa runt och berätta för folk att jag äntligen fattat ett beslut. Men att visa glädje i denna stund vore nog som att vrida runt kniven i Mannen. Han vill ju egentligen inte det här.

Det här känns rätt. Återstår att se i vilken stad jag ska bo? Nya staden kanske?? (Där ett jobb kanske kan bli mitt). Jag ska dit nästa vecka och prata med Personalchefen om saken. Sen får vi se.

Allt kommer att bli bra. Nu är jag i princip singel...