Kluvna tankar

Det är konstigt hur man tänker... När jag sitter på jobbet så tänker jag på det kommande singellivet och jag saknar inte Mannen alls. Inte när jag är bortrest heller. Känner ingen längtan att ringa hem då. Men när jag är hemma, och han är i min närhet, då får jag helt andra känslor. Då har jag lite svårt att tänka mig ett liv utan Mannen... Vilket är mitt rätta jag?