Nytt år - nya möjligheter

Det blev inga pussar på nyår. Men jag kramade okända, trevliga killar till höger och vänster. Helt okej. Det blev många sms skrivna också. Både till potientiella, framtida älskare, ett och annat hångel, exsambon och flera vänner. M fick sig också ett, men jag vet inte i vilken kategori han bäst hör hemma i... Och för övrigt ska tilläggas att han inte ens har svarat...

Jag började det nya året med att gråta. Jag vet egentligen inte varför, men jag har så jäkla lätt till tårar. Tankar som ploppar upp i huvudet är: "Jag hade allt. Jag hade ett underbart hus och en underbar man. Jag gav upp allt. Nu har jag inget. Jag som hade allt". Men det där är ju inte riktigt sant. Det finns ju en anledning till att jag gav upp livet med exsambon. Det var ju något som fattades. Men det var också mycket som var helt rätt. Han är ju min trygghet och just nu känner jag mig mer otrygg än någonsin. Patetiskt? Vet inte, men det är så jag känner. Kanske saknar jag bara NÅGON men exsambon ligger närmast att vara denna NÅGON. Jag är livrädd för ensamhet.

2006 bara måste bli ett bättre år än 2005 var. Det har varit det jobbigaste året i mitt liv. Aldrig har jag gråtit så mycket som under 2005. Jag ska börja aktivera mig mer och verkligen göra saker som JAG vill och känner för att göra. Jag måste ta tillvara på "friheten" lite mer. Jag måste leva. Det är nytt år - och nya möjligheter!