Snart dags att byta sovrum

Jag har okuperat sovrummet. Det gjorde jag redan igår kväll. Jag satt där hela kvällen, med datorn i sängen och tv:n påslagen. Det kändes skönt. Att få vara ifred. Mannen satt i vardagsrummet och tittade på tv. Mestadels av tiden snackade jag på msn med H. För en vecka sen berättade jag för H hur allting ligger till. Han blev inte så värst förvånad. Han vet ju mina tankegångar. Honom har jag anförtrott mig åt förr. Och i hans famn har jag sökt tröst tidigare. Han får mig att skratta, vilket kändes otroligt bra igår kväll.

Vid 00.30-tiden kom Mannen upp och lade sig i sängen. Jag har inte berättat att jag tänker byta sovrum. Det får gå ett par dagar till. Imorgon kommer mina föräldrar hit och då vill jag att allt ska vara "som vanligt". Jag tänker inte berätta än. Och på måndag åker jag till huvudkontoret som ligger på en annan ort, så då sover jag på hotell. När jag kommer hem på onsdag kommer jag att byta rum. Då ska jag ockupera gästrummet istället. Och ta med mig en tv in dit. Jag vill vara ifred. Precis som jag är nu. Jag är kvar i sovrummet, fastän klockan är mycket. Långt in på blanka förmiddagen. Men här sitter jag och surfar, bloggar och pratar på msn med vänner. Tänk vad skönt det ska bli när jag får sitta i min egen lägenhet och göra allt detta. DÅ har jag fått mitt liv tillbaka.

...och ikväll är vi bjudna på parmiddag. Jag känner att jag inte kan svika fastän jag helst skulle vilja... Parmiddag? Men tjena liksom.