När ska jag få mitt nya liv?

Det låter kanske som jag fortfarande velar, men nej. Jag har bestämt mig. Det blir bäst så här. Jag kan inte fortsätta mitt liv med Mannen. Jag har andra tankar om hur mitt liv ska vara. Jag vill inte leva mitt liv som vi gör. Jag är lite kär i tryggheten, det ska jag inte sticka under stol med. Jag blir ju inte yngre direkt... Men vad ska jag göra? Jag kan inte fortsätta leva ett liv som jag inte är helt nöjd med. Vill det sig riktigt illa får jag väl leva ensam resten av mitt liv då och dö som en gammal nucka. Men vi får väl verkligen hoppas att så inte blir fallet.

Det är skitjobbigt att bo under samma tak. Vi är ju inte osams och grälar inte utan allt känns ganska "som vanligt" fast utan puss, kram och "älskling" hit och dit. Det låter kanske okej, men det är jobbigt. Jag vill att hela processen ska vara över så att jag kan börja leva mitt liv. Just nu befinner jag mig någonstans mitt emellan. Jättejobbigt! Vi har fortfarande inte berättat nyheten för "folk" utan det känns som att vi själva måste få smälta det först.

Vi sover fortfarande i samma dubbelsäng men jag funderar på att flytta ner i gästrummet. Äh, jag vet inte men allt känns bara så konstigt.

...och jag drömmer om att dejta söta pojkar...