Är du ledig om ett år så kör vi hårt!

Gårdagens parmiddag gick över förväntan faktiskt. Vi kom dit som ett par, men vi agerade nog inte som ett sådant. Visst var det lite jobbigt att svara på frågor om hur det gick med huset, trädgården etc, men det kändes okej. Det var inte bara par på festen så det kändes okej och stämningen var inte alls tryckt på något sätt som det kanske kan bli när man har fest ihop med många man inte känner. Nä stämningen var på topp och det skålades vilt! ;) Jag stod faktiskt och pratade en del med en singelkillle som hade en skilsmässa i bagaget. Jag berättade för honom om vår situation, och det var lite skönt att prata med en kille om det. I övrigt berättade vi inte för någon annan.

Vi hamnade på krogen. Hurra tänkte jag! Kul! Hann inte mer än innan för krogdörren förrän jag träffade M, en gammal kärlek jag hade för sisådär 15 år sen. Vi har haft kontakt till och från under dessa år så det var bara att fortsätta prata där vi slutade sist. Eftersom han frågade en massa om huset och sommarstugan var jag ju tvungen att berätta hur det låg till. M blev singel förra året. Hans förhållande sprack efter 13 år (tror jag). Det var också därför jag kände att jag kunde berätta eftersom han vet PRECIS vad jag pratar om. Fast för honom var det tvärtom. Han blev lämnad. Jag lämnar. Han tyckte det var ganska sorgligt att vara singel och känner lite som jag: att åren rinner iväg. Vi ingick i en pakt tillsammans! Om ingen av oss funnit någon om 1 år så söker vi upp varann och provar! ;) Det tyckte jag lät schysst! Vi bytte mobilnummer och msn-adress, så nu kan vi hålla kontakten om vi vill.

Imorse när jag vaknade (och även igår hade jag samma känsla) så kände jag att det här är såååå rätt för mig! Och efter samtalet med M så oroar jag mig inte lika mycket för framtiden. Nu har vi ju en pakt! ;)