Olivia har varit på dejt

Olivia har varit på dejt. Jo det har hon minsann!

Det gick bra. Tror jag. Åtminstone för min del. Nu återstår ju bara att se vad han (SD-1) tyckte. Men jag kan absolut tänka mig att träffa honom igen. Sen får man ju se vad det blir av det. Han är verkligen trevlig och kul. Och vi verkar passa ihop ganska bra vad gäller värderingar i livet. Så det känns ju bra. Men som sagt - nu återstår att se vad han tyckte efter att ha träffat ett stycke Olivia i verkligheten. Det blir ju en helt annan grej än mail, foton, msn och telefon. Jag hoppas bara att han inte blev besviken. Men som vanligt målar jag fan på väggen och är hur nojjig som helst. Tänk om allt han såg var överflödskilon?? *ont i magen över detta*

Jag pratar även mycket med SD-2 fast honom har jag inte träffat än. Men jag vill göra det snart! Till helgen kanske? Han är verkligen jättetrevlig och vi har pratat flera gånger i telefon. Känner mig avslappnad när jag pratar med honom. Faktiskt så känns det lite annorlunda än att prata med SD-1. Det flyter bättre med SD-2. Hmm...

Annars ligger jag ganska lågt på SD. Jag har ju mina 1 och 2 nu som måste utvärderas och gärna smakas på... ;-)

Dejt på gång

Som jag berättat tidigare så är allt som vanligt på jobbet. Kollegan och jag ger blickar till varann men det har vi alltid gjort. Blickar och leenden. Men ska sanningen fram så är kollegan ett svin. Han har flickvän. Eftersom jag vet om det - är jag också ett svin då? Det finns säkert de som tycker det. Men jag känner mig faktiskt inte ett dugg skyldig. Valet var faktiskt hans.

Jag hänger inte på SD lika frenetiskt längre. Jag har några trevliga dejter på g och det får räcka för nu. Har idag spenderat över 2 timmar i telefon med en av dem (SD-2). Det var första gången vi pratade, och det var mycket trevligt. Samtidigt bokade jag faktiskt, via sms, in en dejt imorgon med SD-1. Vi har ju redan pratat i telefon och skickat en massa sms och så, så det kändes helt ok att boka en dejt via sms. Nu pirrar det lite i Olivia kan jag säga!! Fast överflödskilona spökar såklart i mitt huvud... :-(

Dans är ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär

Idag när hela gänget satt och fikade på jobbet så pratade vi om TV-programmet Let´s Dance. Någon kommenterade att det inte var kul att titta på programmet längre nu när Carolina Gynning åkt ur och därmed så var ju en storbystad blondin borta... Jag påpekade hur jag gillar Peppe Eng när han helt ogenerat räknar sina steg hela tiden. Då tyckte någon att Peppe inte gör så mycket på dansgolvet utan att det är Peppes danspartner som gör hela numret. (Är benägen att hålla med lite där). Hur som helst så kom vi in på ämnet dans och hur "dans faktiskt bara är ett lodrätt uttryck för ett vågrätt begär". Kollegan och jag, som satt bredvid varann i soffan, log och tittade på varann... När jag tittade på resten av gänget så satt de och log också. Jag tror alla kommer ihåg hur kollegan så gärna ville dansa med mig i torsdags...

Att möta kollegan

Någon kanske undrar hur det var att gå till jobbet idag? Hur det var att möta kollegan efter torsdagnattens äventyr? Det var... som vanligt. Vi hejade på varann med varma leenden, precis som vanligt. För det är så jag förhåller mig till kollegan. Med glimten i ögat. Alltid. Så har det varit en lång tid och jag gissar att det kommer vara så en lång tid framöver också. Så egentligen var det precis som vanligt. Men förmodligen var kanske tankarna annorlunda när vi sågs idag. Undrar om han tänkte tillbaka på vad som hände? Jag vet att jag gjorde det iallafall.

Olivia tar makten

Oj då! Strul-Olivia kan kanske ha ställt till det lite. Eller har hon verkligen det?? Olivias kropp skriker efter sex och närhet (men nej, hon är inte så desperat att hon antar erbjudandet hon fick). Men är det så smart att bli onykter på en konferens och hoppa i säng med en kollega? Nåväl, hursomhelst så var det precis vad Olivia gjorde. Olivia har faktiskt inte delat säng med någon sedan tiden med M. Och det är länge sen nu. Klart som sjutton man måste passa på! Man vet ju inte alls när nästa tillfälle till sex dyker upp...

På något sätt kändes det som ombytta roller. Det var Olivia som ringde kollegan som hade gått och lagt sig. Det var Olivia som gick till hans rum och bara befallde honom att öppna dörren. Hon frågade inte ens utan bara sa till honom att släppa in henne. Det var Olivia som tog kommandot. Det var hon som bestämde. Hon fick en massa njutning och hon njöt!

Efteråt passade hon på att ligga kvar i sängen ett tag för lite mys. Hon kände sig riktigt ego och hon riktigt kände hur hon hade makten. Det var lite befriande på något sätt. När hon fått så där mycket mys som hon ville tog hon på sig kläderna och gick därifrån. Det gjorde hon trots att hon fick frågan om att stanna. Men nä. Olivia ville fortsätta att ha makten och ville på något sätt bara lämna honom där, fortsatt trånande, i sin säng. Olivia fortsatte natten i sin egen säng.

SD-1 + Olivia = Telefondejt

Hehe! Det går framåt för lilla seriösa Olivia! Igår kändes tiden mogen att plocka upp telefonen och ringa SD-1 vilket jag också gjorde! Han blev glatt överraskad och mycket glad! Det var himla kul! Det var väl på tiden, tycker säkert många, men för mig känns det bra att ta det lite sakta men säkert. Betänk att jag aldrig sysslat med nätdejting tidigare. Då kan man väl få vara lite försiktig? Men jag gissar att man blir varm i kläderna även när det gäller sånt här. Det var himla kul att få en röst på killen fast hans röst lät så korrekt på något sätt? Inte riktigt så där avslappnad och charmig som jag hade tänkt mig. Rösten överrensstämde inte riktigt med sättet han skriver tycker jag. Fast han kanske bara var nervös... ;) Jaja! Vi har bestämt att vi ska träffas när han kommer hem från sin semesterresa som han ska på. Det blir nog bra.

När SD-1 är borta tänker jag utforska SD-2 lite närmare. Och för säkehets skull har jag även kontakt med en SD-3 på msn nu. Sen finns det även några 4, 5 och 6 som jag mailar med, men det känns som att jag borde ge de första en ärlig chans innan jag går vidare med någon mer. Jag är ju inte sån som springer runt och dejtar flera killar i taget egentligen. Och vem vet? Det kanske bara blir en dejt av det hela? Tänk om det visar sig att SD-1 är "the one"...! :)

Ett gott skratt

Haha! En del SD-killar är ju för roliga.

Fick en fin invit från en kille. Han skrev ungefär så här: "Hej! Jag är en kille på 37 år som söker en kärlekskompis. Jag är sambo men min sambo och jag har olika behov av sex och närhet så jag söker nu en tjej som är i en liknande situation och som jag kan få träffa ibland. Kan du tänka dig att ställa upp på detta?" Behöver jag ens nämna att jag svarade "nej tack"...?

Och så fick jag höra en annan fin historia. En tjej som tyckte hon fick en trevlig kontakt med en kille på SD. Det var trevligt ända tills han sade "Jag har sju intressen. Mat och sex." RIDÅ NER!! Väx upp för fan!

Fast om inte annat så får man sig ju ett gott skratt emellan varven iallafall! :)

Snart dags att träffas!

SD-1 och jag har snackat maaassor i helgen. Det är otroligt hur bra det ser ut på "pappret". Nu återstår ju bara att se hur det är i verkligheten. Vi har verkligen gått igenom de "krav" man har i ett förhållande och vi tycker precis lika. Det är helt otroligt!! Vi har pratat en hel del om utseende också, ni vet tjock/smal och sånt... Och det var skönt! Jag blir inte så oroad över att han ska dissa mig bara för att jag har några överflödiga kilon. (Dessutom håller jag på och gör något åt dessa nu! Vilket jag gör för MIN skull, det var visst någon som var orolig för något annat). Han förklarade att det, i hans ögon, helt och hållet beror på hur en person framhäver sig själv. Klär man sig snygg och är mån om sitt utseende, då spelar faktiskt inte några extra kilon någon roll. Och jag håller med honom. Det finns många personer som är lite kraftiga som är jättesnygga! Och bara för att jag har några extra kilon så betyder det inte att jag slutat "ta hand om mig själv". Jag fixar håret, jag bär snygga kläder, jag sminkar mig. Jag tror jag vet PRECIS vad han menar faktiskt! Det är ju likadant med killar egentligen! Även om de har "pondus-mage" så ska de inte sluta klä sig snyggt och vårda sitt yttre. Tvärtom! Man ska dra nytta av sitt utseende!

Jag har även pratat lite med SD-2 i helgen, fast han är inte lika "på". Jag har inte fått något grepp om honom riktigt, så jag vet inte. Jag får inte samma vibbar av honom längre, vilket är lite trist för det var ju han som skapade pirr i magen hos mig från början. Men vi får se... Det återstår en himla massa att avhandla med honom och det gör ju inget om det drar ut på tiden. Först vill jag nog träffa SD-1 faktiskt.

Ja för snart är det ju dags att träffas. Det bara måste det vara. Jag har varit lite reserverad, det vet SD-1. Han har sagt att vi tar det i min takt. Jag ska säga till när jag är redo. Och jag börjar faktiskt bli redo nu. Han är ingen yxmördare, det tror jag faktiskt inte. Han har ett bra jobb (jag vet var han jobbar), en schysst bostad (jag vet var han bor), en ny, snygg bil. Jag tror verkligen inte han försöker lura mig genom att bygga upp luftslott. Han är seriös. Han vill träffa någon seriöst. Och det vill ju jag med.

Fasen, det här är verkligen spännande... *pirr i magen*

You´ll wake up one day, but it´ll be too late!

Nu är dom två. Två killar från SD alltså. Som jag tänker på. Båda är vansinnigt trevliga och jag har kul! Vi pratar mycket på msn vilket är himla bra! Jag funderar på att träffa SD-kille nr 1 i helgen. Vi har pratat myyyyycket i veckan. SD-kille nr 2 och jag har inte pratat lika mycket pga att han har varit bortrest. Det var honom jag fick pirr i magen av som jag skrev tidigare. Nu får jag pirr i magen även av SD-kille nr 1. Det beror nog på att vi haft så mycket kontakt. Ouiiiiii!

Jag har inte mailat M. Det beror på att jag inte ägnat honom några tankar. Det känns skönt. Jag har gått vidare. Ni vet texten i "Hung up" med Madonna vá?!

"I can't keep on waiting for you
I know that you're still hesitating
Don't cry for me
'cause I'll find my way
you'll wake up one day
but it'll be too late"

Just slutklämmen där stämmer så bra! "you'll wake up one day -but it'll be too late". Ha! Rätt åt honom!

Kilon upp och ner

Jag kommer på mig själv med att tänka på killen från SD. Men gud liksom! Fast jag fick såna härliga vibbar av honom. Underbart ju! Han jobbar borta i veckan och har ingen dator men jag hoppas vi hörs igen när han kommer hem. Fast det är jag ganska säker på. Vi hade en väldigt trevlig konversation. Och det verkade ömsesidigt. Jag blir fortfarande pirrig när jag tänker på det. :)

Det känns dock lite scary med att man så småningom ska träffas (för det gissar jag att vi ska). Nu kan jag gömma mig bakom min skärm och mitt tangentbord. Och mina ord. Och bilderna han sett på mig, ja de har jag ju omsorgsfullt valt ut. För jag visar ju inga bilder där jag ser ut som ett miffo. Såklart. Det är väl självklart!! Tänk om han blir besviken sen...? Höstens tröstätande har faktiskt satt sina spår... Fan! Jag sliter mitt hår!! Men på bilderna syns det faktiskt att jag inte är en trådsmal tjej. Det har jag aldrig varit och kommer aldrig heller att bli. Men de där extra kilon finns såklart inte på bilderna... :/

Är det någon som vet hur man kan gå ner ett gäng kilon typ jävligt fort??

Pirr

Jag har just snackat med en urtrevlig kille från SD på msn... Jag tror det finns hopp.

Shit!

Nu blir jag lite pirrig i magen...

Har svårt att glömma den underbara tiden

Nää, jag har inte skickat något sms eller mail. Men jag funderar faktiskt a-l-l-v-a-r-l-i-g-t på att göra det. Nu känns det inte längre som det kan göra någon skada. Även om jag var upp över öronen kär i honom så vill jag inte ha någon som gör så här!! Han är ju inte klok! Begriper man inte att en relation måste VÅRDAS bättre än så här - ja då begriper man väl ingenting alls. Eller? Samtidigt har jag svårt att glömma den underbara tiden vi fick. Den första tiden. Det är nog det jag lever på tror jag. Vad är det annars som håller mig kvar vid honom?? Herregud, vilket pucko jag är... (Anders tror dessutom att han har en annan - är det bara jag som inte fattat det isåfall??)

Tankar kring mail och sms...

Funderar på ett mail eller sms...

"Jag trodde du var en pålitlig kille. Men tydligen inte. Du har återigen bevisat att du bara snackar. Och jag blev besviken. Igen. Varför bryr jag mig egentligen? Ett tips till dina kommande relationer; behandla inte flickor på det viset som du behandlat mig. För om du gör det - ja då kommer du få fortsätta leva ensam."

Löjligt? Ja kanske. Egentligen borde jag bara låta det vara. Men jag har svårt för det. Vill gärna att han ska få veta hur besviken han gör mig. Samtidigt är jag feg. För om jag skickar det här så kanske han VERKLIGEN försvinner. Och hur dumt det än kan låta så vill jag nog inte riktigt det...

Vill träffa folk!

Jaha, vad gör man en dag som denna då? Jag hasar fortfarande omkring i nattlinne här. Jo, nattlinne. Du läste rätt. Kanske är det bara gamla kärringar (och så jag) som har nattlinne, men det är så himla skönt! Jag köpte ett låååångt nattlinne till mig själv före jul. Älskar att gå omkring i det här hemma!

Är ledig idag. Har inte planerat nåt, men skulle gärna hitta på något ikväll. Ut och träffa folk, gå på bio, fika, äta eller vad sjutton som helst. Frågan är med vem?? Jag är inte riktigt redo för att träffa någon av grabbarna på SD än, så det får vara. M har inte hört av sig på hela veckan, men vem är egentligen förvånad?? Inte jag iallafall. (Han sa ju faktiskt att vi skulle hitta på något nu i veckan, men det har jag ju hört förr liksom, så jag förväntade mig inget). Tjejkompisarna (som inte är singlar) träffade jag igår, så de kan jag inte räkna med. Exsambon? Han vill säkert. Frågan är om jag vill?

Allting blir verkligen extra jobbigt när man är ensam om att vara singel. Alla andra ska vara hemma med sina pojkvänner, familjer etc. Allting måste planeras i flera veckor i förväg. Det gör det ju inte lättare för mig precis... *ego*

För seriös??

Igår jobbade jag lite. Det kändes ganska okej, så slipper det samlas alltför mycket på hög. Det kan tyckas lite lyxigt att välja när och hur mycket man ska jobba, men jag lovar - det är bara dessa dagar jag har det så. Jag garderade mig rejält över jul/nyår/trettonhelgen och sade att jag kanske skulle vara ledig hela perioden. Det har jag varit också - nästan. Jag åkte in till kontoret några timmar förra veckan och så igår då. Imorse när jag vaknade vid 9 - ja då kände jag inte alls för att jobba så jag stannar hemma idag... *skönt* Detta betyder att all inarbetad flex och arbetstidsförkortning (som sparats i en "bank") ryker. Men vad sjutton! Det är så jäkla skönt att bara få ta det lugnt och egentligen inte göra någonting. För jag har inget planerat utan går mest hemma i lägenheten, surfar, tittar på tv och tar det lugnt. Det har som bekant varit en jobbig och tuff höst så jag är värd lite relax tycker jag!

Igår eftermiddag åkte jag och hämtade exsambon som varit i Norrland och firat jul/nyår. Sen åkte vi tillsammans ut till Kattpensionatet där vår kisse vistats under denna period. VÅR kisse förresten. Hon bor numera hos exsambon så det är väl HANS kisse nu?! Nä, snyft! Jag är fortfarande hennes matte!

Jag valde att inte ha kissen hemma hos mig över jul/nyår. Egentligen hade jag ju kunnat det, eftersom jag varit hemma så mycket men ska sanningen fram så beror det på M. Han är allergisk. Och jag visste ju liksom inte hur mycket vi skulle ses, så därför valde jag att inte ha kissen hos mig. Men i framtiden, om exsambon ska resa bort, ja då kan hon bo hos mig. Tänker inte välja bort henne bara för att M är allergisk. Han kommer ju ändå aldrig hit, fastän han sagt att han ska.

Det känns skönt att tänka på sig själv som singel. Hela hösten har ju bara varit ett stort frågetecken egentligen. Singel eller inte? Är M och jag "ihop"? Men nu vet jag. Jag ÄR singel och jag kan hångla med vem jag vill, haha! För jag har faktiskt valt bort lite hångel på höstkanten bara för att jag inte riktigt visste hur det skulle bli med M. Hur dum får man bli egentligen? ;)

Kvällen igår spenderades hos exsambon. Vi åt mat och sen kollade vi på TV. Det var skönt med lite sällskap. Jag trivs ju så bra i hans sällskap, inga tvivel om det. Jag somnade i soffan (soffan som är otroligt skön och som var min förut!) och han frågade om jag ville sova över? Men nä, jag åkte hem. Jag kunde ha varit ego och stannat eftersom jag är utsvulten på närhet men jag vill inte vilseleda honom. Så jag åkte hem.

Har mailat lite med några killar på SD. Men än är jag inte redo att träffas. Nä jag är sån så jag vill maila massor först, och få veta en massa om killen, innan jag träffar honom. Inte bara avverka dejter på löpande band utan verkligen bara träffa dem jag tycker verkar intressanta. Jag kanske är alldeles för seriös, haha?!

Nytt år - nya möjligheter

Det blev inga pussar på nyår. Men jag kramade okända, trevliga killar till höger och vänster. Helt okej. Det blev många sms skrivna också. Både till potientiella, framtida älskare, ett och annat hångel, exsambon och flera vänner. M fick sig också ett, men jag vet inte i vilken kategori han bäst hör hemma i... Och för övrigt ska tilläggas att han inte ens har svarat...

Jag började det nya året med att gråta. Jag vet egentligen inte varför, men jag har så jäkla lätt till tårar. Tankar som ploppar upp i huvudet är: "Jag hade allt. Jag hade ett underbart hus och en underbar man. Jag gav upp allt. Nu har jag inget. Jag som hade allt". Men det där är ju inte riktigt sant. Det finns ju en anledning till att jag gav upp livet med exsambon. Det var ju något som fattades. Men det var också mycket som var helt rätt. Han är ju min trygghet och just nu känner jag mig mer otrygg än någonsin. Patetiskt? Vet inte, men det är så jag känner. Kanske saknar jag bara NÅGON men exsambon ligger närmast att vara denna NÅGON. Jag är livrädd för ensamhet.

2006 bara måste bli ett bättre år än 2005 var. Det har varit det jobbigaste året i mitt liv. Aldrig har jag gråtit så mycket som under 2005. Jag ska börja aktivera mig mer och verkligen göra saker som JAG vill och känner för att göra. Jag måste ta tillvara på "friheten" lite mer. Jag måste leva. Det är nytt år - och nya möjligheter!