Olivia ligger lågt. Eller??

Jag har legat lite lågt vad gäller SD, killar och dejting. Har liksom inte "känt för det" och dessutom har jag/har jag haft väldigt mycket annat på gång. Jag har nog inte berättat för er men om 1½ vecka får jag hem min nya sambo. Vaddå? Jo en liten hundvalp. Sen ska jag köra "hundtricket" i parken! :) Nävars, men jag kommer inte ha så mycket tid över om man säger så... Dessutom har jag varit upptagen med att hälsa på vänner i Sthlm och nu i helgen ska jag på kryssning. Mycket på gång alltså. Jag har dock haft mycket kontakt med SD-3 på msn, trots att jag "legat lågt". En väldigt trevlig pojke som har ambitionen om att träffa den rätta och bilda familj. Ingen player alltså, vilket passar mig utmärkt. Eftersom jag haft inställningen att "ligga lågt" så har jag inte varit så på om att träffas. Men nu tycker SD-3 att vi ska ta ett steg till. Han föreslog träff på fredag. Ja, what the heck?! Och bara för att inte hoppa över några steg så har vi idag pratats vid på telefon. Nice tycker Olivia! Riktigt nice! Så nu har jag helt plötsligt en dejt inplanerad till fredag. Så kan det gå även om man ligger lågt!

10 år har gått...

Idag är en alldeles speciell dag för Olivia. Idag är det nämligen exakt 10 år sen hon blev tillsammas med Exsambon. 10 år... Det är jävligt lång tid! Och för exakt fem år sen förlovade sig Olivia med Exsambon. Lyckan varade alltså i 9,5 år men för enkelhetens skull så säger Olivia alltid att de var tillsammans i 10 år. Enklare med ett jämnt tal. Och idag infaller alltså denna jämna dag. Det känns... konstigt. Men ändå bra.

Olivia trött och bakfull

Suck och stön... Olivia är lite bakfull idag. Men som alltid så har Olivia sig själv att skylla. Olivia borde inte ha "passat på" och druckit så förbaskat mycket på invigningsfesten igår. Men det var ju gratis. Då var det ju onödigt att låta glaset vara tomt. Nä, för så fort glaset var tomt så var det bara att gå till baren och be om påfyllning. Klart som sjutton att Olivia gjorde det. Inom loppet av ett par timmar så hade glaset fyllts, tömts och åter fyllts vääääldigt många gånger. För många gånger för att vara exakt.

Men det var kul. Kul att gå på invigning av ett renoverat, och numera fräscht uteställe. Det var mycket folk och Olivia kände sig lite "viktig" eftersom hon var där. Åtminstone så trodde väl alla andra att hon var viktig eftersom hon var inbjuden. För det var inte kreti och pleti som var där precis. Men bara Olivia vet sanningen. Hon var ju inte bjuden alls egentligen, utan hade mer turen att få en biljett av en person som inte hade möjlighet att gå. Men alla som var på festen kan gott få tro att Olivia är "viktig"! :)

Det fanns många söta pojkar att vila ögonen på. Men tänk vad det skulle underlätta ifall man på något sätt kunde märka ut att man var singel. Någon liten grej att fästa i kavajen/skjortan/tröjan. Ungefär som Rosa bandet. Då vore faktiskt livet på korgen lite enklare. Iallafall för oss som fortfarande letar. Olivia såg åtminstone två singlar. Jomen visst! Hon kände igen dem från SD. Kändes lite konstigt. Tänk om någon kände igen Olivia också??

Alla <3-ns dag

Så var det alla hjärtans dag. I år igen. Och för första gången på många, många år så ska jag spendera den själv. Själv?? Även om jag vet att allt som varit har varit till det bästa så känns det ändå lite i hjärtat att inte ha någon att ödsla fåniga Valentin-presenter på... Jag kan inte hjälpa det. För det känns.

Livet känns bra - trots allt

I lördags träffade jag SD-1 igen. Vi satt i en bar och drack drinkar hela kvällen. Och pratade. Och skrattade. Vi pratade om ditten och datten men även lite allvarliga saker. Bland annat det här med vad man har för "krav" på den andre. Jag som kommer från ett nästan 10 år långt förhållande borde ju ha en hel lista med krav, men det har jag inte. Däremot vet jag ju ungefär vad jag vill ha och inte vill ha, men det är inte så att jag sitter och pekar med hela handen och säger "så där och så där och så där ska han vara". SD-1 däremot (som inte ens varit i något längre förhållande) hade världens lista... Jag kände genast lite varningsklockor. Det är ju en übermensch han letar efter!! Och jag kan inte säga att hans kaxighet gjorde mig imponerad. Okej, man ska ha självförtroende - men det får ju finnas gränser. Såååå snygg är han faktiskt inte. Jag kände lite att "kom ner på jorden". Men, jag är sån så jag vill inte bara döma folk och kanske var det någon slags nervositet i honom som gjorde honom lite väl kaxig? Jag tänkte mest att jag ville lära känna honom mer, även under mer avslappnade former.

Vi gick hem till mig efter drinkarna. Jag trodde jag skulle få hångla och blev rejält besviken när han inte gjorde minsta antydan till närmanden? Hmm... var han inte intresserad eller försöker han spela gentleman? Ytterligare ett minus. Vill man ha något så tar man för sig!

Idag fick jag veta hur det är. Han känner inte 100 intresse för mig. Ok liksom. Det gör inget. Jag hade ju ändå redan börjat tvivla. Det kändes nästan som en befrielse faktiskt. Nu kan jag gå vidare och slipper slösa tid. (Jag ska erkänna att jag först fick känslan av att få nobben, men sen när jag tänkte efter så insåg jag att jag inte ens var ledsen över det han sa. Jag ryckte mest på axlarna: so what??)

Så nu ska Olivia gå vidare med sitt liv. Nya dejter kommer att komma och jag ska ha inställningen att inte ta så seriöst på det. Men man vill ju så mycket... Men det var ju faktiskt lite jobbigt att ha flera på gång också, så nu får jag ta och koncentrera mig på SD-2 ett tag så får vi se vad som händer...

Livet känns bra! :)

GLAD Olivia!

Tjoho! Nu har jag varit på dejt igen! Med SD-1 för andra gången. Det var riktigt, riktigt skoj och hur avslappnat som helst. Vi åt mat och drack vin och pratade om livet och om saker vi varit med om. Jag skrattade mest hela kvällen och det var såååå härligt!! Jag kände mig verkligen bekväm i hans sällskap och de där kilona som jag brukar oja mig över, brydde mig inte ett skvatt igår! Det här är en kille jag vill lära känna mer!!!

När vi skulle skiljas åt kramades vi länge och sen bestämde vi att vi ska träffas igen. Redan på lördag faktiskt. Behöver jag säga att Olivia är GLAD? Nä vá?! Ni fattar väl...?! Och på lördag vill jag hångla! *nu hänger tungan utanför mun på mig* :)

Olivia ska på dejt... igen!! :)

Olivia är helt sprallig! Olivia ska nämligen på dejt! Andra dejten med SD-1! Det här känns bra! Olivia är sprickfärdig och önskar att hon hade kunnat dela glädjen med någon. Men Olivia visste inte vem hon skulle ringa så nu sitter hon här ensam med ett leende som går från öra till öra. Jäää!

Och PS. Olivia gick tydligen hem hos SD-2 också, som hon var på dejt med i söndags. Han vill träffa Olivia igen. Men just nu är det SD-1 som ligger snäppet före. Vi får se vad det blir av med SD-2. En sak i taget.

Dejt med SD-2 avklarad

Det har känts "sådär" mellan SD-1 och mig i veckan. Vi har inte alls hörts av lika mycket som vi gjorde innan vi träffades. Det kändes inte alls bra att känna sig "nobbad" om jag ska vara riktigt ärlig. I slutet av veckan skickade jag ett sms där jag förklarade att jag "fattar vinken". Blev förvånad och glad när jag fick svaret för jag hade inte alls fattat vinken. Han VILL träffa mig igen men det hade kommit lite privata angelägenheter emellan som han var tvungen att ta hand om först. SEN ska vi träffas! Se där ja! Olivia är på banan!

I väntan på SD-1 har jag pratat massor i telefon med SD-2. Långa samtal har det blivit, till långt in på sena nätterna. Riktigt trevligt. Vi har massor att prata om, alltid. Idag gick vi steget längre och träffades...

Det kändes okej, men inte klick. Men han är ruggigt trevlig. Jag kan tänka mig att träffa honom igen för att riktigt lära känna honom. Nu återstår att se vad han tyckte. Den här biten är ju alltid lika intressant. "Vad tyckte han om mig?" Spännande är det såklart, man vill ju gärna bli omtyckt. Konstigt nog är jag inte alls lika nojjig över mina överflödskilon den här gången. Äh fan! De får väl ta mig som jag är, och vad är några kilon i sammanhanget??

Det känns som att Olivia är med i matchen!